igår kom det över mig igen.
tårarna bara rann, fick inte stopp på det.
jag fick nästan panik, allt kändes så overkligt.
allt jag har sett kändes inte som att det hade hänt.

ständigt kommer det bilder i huvudet, som inte går att undvika.
ständigt är jag borta i andra tankar, fast det inte alltid märks..
ständigt tänker jag på dig & alla underbara minnen som finns.

från att du fanns, tills nu, känns det som att tiden bara har
rusat förbi. Man hinner inte riktigt med att tänka på vad det
är som egentligen händer. Men samtidigt känns det som att
det alltid har varit såhär,. fast ändå inte. Går allvarligt talat
inte förklara. Finns inte ord för hur jag känner, tänker eller
mår. Allt är obeskrivligt.

Men en sak är säker, jag saknar dig så det gör ont.