där är klockan som tickade igår när jag skulle sova.
Tiden är inställd på en minut över sju, & det var då lollo försvann. Ställde in tiden samma dag det hände, så det var inte nyss eller så. Men som sagt, igår när jag skulle sova hörde jag hur den tickar. & klockan funkar inte ens, den har varken batteri eller har fungerat på flera år. Men jag hörde hur den tickade. Så drog täcket över huvudet för att sluta inbilla mig, men det lät fortfarande.. jag vågade inte kolla på klockan mer eller ändra tiden, så låg under täcket & var livrädd ett bra tag innan jag somnade.

Imorse när jag vaknade var jag jättetrött. Var inte på bra humör heller, eftersom jag inte hade fått tillräckligt med sömn. Jag berättade inte om det jag upplevde igår, kunde inte. Kände hur gråten fanns i halsen & hade jag börjat prata om det hade det brustit & jag hade börjat gråta. Så gick hemifrån lite småsur. Hela vägen ner till bussen grät jag, när jag satt vid bussen grät jag, på vägen till min apu grät jag. Men sen höll jag mig hela dagen.. Jag förstår inte vad det är som driver mig egentligen. När jag kom hem grät jag lite när jag & mamma pratade. Sen inget mer innan jag gick ner till mitt rum, då kommer allt. Tror det är för att jag vill vara stark, klara av allt, som vanligt & som alla andra. Men just nu är jag så svag, skulle helst vela sluta med allt jag håller på med & bara vara i mitt rum. Men jag vet att det inte funkar så & jag hade aldrig kunnat ta hand om min sorg i ensamheten.

jag vet inte vad jag ska säga mer än att det som har hänt är helt sjukt. Ofattbart. Jag har säkert skrivit det innan, men den tomma känslan man har i hjärtat går inte förklara för någon som inte har varit med om att förlora någon så nära. Det gör så jävla ont.