så fort jag ska börja läsa kommer jag på andra tankar & det slutar med att jag sitter & gråter.
jag kan inte koncentrera mig, det är helt omöjligt. jag vill bara kunna släppa allt för en stund,
& ta tag i det jag måste. men det går inte. men ändå är jag glad att jag har dig i tankarna hela
tiden, det känns bra på samma sätt som det är jobbigt. om ni förstår hur jag menar med det..

men jag får nog stänga av datorn nu & verkligen verkligen försöka läsa igenom kapitlet igen.
mer än det kan jag inte göra. "du kan aldrig göra mer än ditt bästa" ,som mamma alltid säger.