Ibland räcker inte orden till för att förklara hur man känner, eller förklara en känska man ständigt bär inom sig. Ibland får man inte fram ett ord när man ska svara på frågan "hur mår du?", fast man mest av allt skulle vilja erkänna vilket helvette det är att sakna någon varje dag, & hela tiden.. Min kropp är helt utmattad, fast jag kanske inte visar det. Tankarna är ständigt någon annan stanns än där dom borde vara & jag har fortfarande svårt att koncentrera mig. När ska det sluta? Kommer det någonsin sluta? Jag har svårt att släppa loss, vara mig själv till 100%. Jag försöker, det gör jag hela tiden. Men jag känner att det är något som tar emot.. Vad ska jag vara glad för? Kan det hända dig, så kan det hända vem som helst & när som helst. Vi saknar dig lollo, & älskar dig.