LINDA BACKLUND

Idag var det ett år sedan lollo dog. Ett år sedan. Jag vet inte hur jag ska förklara min sorg, men det var inte som den var i början, då jag grät konstant, grät så fort någon sa något om döden eller lollo & så fort jag tänkte på henne. Nu kan jag se det positiva lollo har gett i livet, alla minnen, alla skratt & framför allt all kärlek. Men på ett konstigt sätt blir saknaden bara större & större för varje dag. Man får en konstig känsla i magen & en klump i halsen när man pratar om henne, det är fortfarande jobbigt. Men under detta året har jag lärt mig att hantera sorgen, att hålla in tårarna. Jag kände mig så otroligt svag när jag grät.. Jag är så stolt över att få ha haft min moster i sjutton år, att få ta del av hennes värme & kärlek. Jag saknar dig så det gör ont, varje dag. & älskar dig.