Fick för mig att jag skulle läsa igenom mina inlägg jag skrev för två år sen.. Här är ett inlägg som jag just nu stitter & storlipar till, kommer ihåg att jag knappt såg datorskärmen, utan satt & bara skrev - direkt ur hjärtat. Lite flummigt, men äkta.

"vi har gjort en plats åt dig i köket. det är ett kort på er tre systrar, jättefin bild. det var alltid ni, inget kunde komma emellan. det är även ett ljus, som är tänt bara för dig. tankarna bara snurrar runt i mitt huvud, jag har fortfarande inte fattat. en vardag utan vår underbara lollo, det finns inte! det går bara inte. ordning & reda, det var du. när jag tänker på dig ser jag dig stå & le, det var så du såg ut. en lycklig människa som njöt av livet. jag är så glad att det är så jag minns dig. jag kan bara inte förstå hur ditt liv kan bli taget, jag förstår inte. allt gick så fort, fanns inget att rädda. igår när vi hade sagt hejdå.. kunde inte stå på mina egna ben,. jag skrek att du inte kunde försvinna, att vi inte kunde lämna dig helt ensam. jag hade panik. jag hoppas att du & mormor har det bra på den plats ni mer än allt annat förtjänar, himlen.

vart tog min solstråle vägen?"